Valfrihetens LOV

När jag tjänstgör som politiker i Omsorgs- och socialnämnden har jag kommunmedborgarens bästa för ögonen, hoppas jag i alla fall. Och jag hoppas också att jag har vett att sätta den lilla människan i centrum när vi diskuterar olika verksamhetsfrågor, budgetar och besparingar. Det är inte så lätt alla gånger, det vet jag. Olika behov ställs mot varandra, och våra ekonomiska ramar måste hållas. Men då är det skönt att ha den socialdemokratiska politiken att falla tillbaka på, och att kunna vila i övertygelsen om att det är behov som ska styra var vi lägger våra resurser-inget annat.

Lagen om valfrihetssystem, LOV, avser att öka valfriheten i vården/omsorgen genom att främja en mångfald av utförare. Genom LOV ska vi stimulera nyetableringar och på det sättet öka valfriheten för brukaren. Det är tydligen så lockande för Allianspolitiker att beslut om LOV kan tas i stort sett hur lättvindigt som helst. Principbeslutet togs av nämnden idag, att föreslå kommunfullmäktige att besluta införa LOV i hemtjänsten i Mjölby.

Vi socialdemokrater hade önskat att frågan fått analyserats och beredas färdigt först. Utredningen är inte klar än, många frågor kvarstår och några konsekvensanalyser har vi inte sett. Det finns ingen automatisk koppling mellan valfrihetssytem och minskade kostnader, inte heller mellan valfrihetssytem och ökad kvalitet. Kanske är det precis tvärtom? Men av ideologiska skäl, och för att man anser det så viktigt att den gamle får välja företag/utförare kör man fram ett förslag som inte är färdigt. Jag tycker det är olyckligt, och jag tycker att valfrihet borde handla mer om att få välja vilken hjälp jag vill ha. Men idag har Alliansen i Mjölby sjungit valfrihetens LOV!